JAG LEVER!
Sorry att jag inte uppdaterat tidigare, jag var så hemskt trött igår. Och jag hade en incident med datorn som jag ska berätta om snart. Jag är iaf framme i Tokyo, och sitter nu på min utbäddade futon (en japansk sorts säng. Typ en madrass med hundra olika överdrag och shit. Jag har inte fattat hur man bäddar den korrekt än...) med laptopen i knät och är rätt nöjd! :)
Det var enklare än jag trodde att ta sig in i Japan. När vi var på Japanska ambassaden i Sthlm sa killen i kassan en massa om hur strikta de är och om alla formulär man ska fylla i och allt möjligt, vilket gjorde mig nervös. Men det gick smidigt. Fick ställa oss i en lång kö för immigration och visa pass och fingeravtryck. Sen var det över.
Vi tog en buss från Narita Airport till Tokyo Station och där skildes jag och Petter åt, utan möjlighet att kontakta varandra eftersom min mobil inte funkar i nipponland även om hans gör det. Han hade problem med sitt boende, för killen han skulle få tag på svarade inte på mobilen, så han skulle ta en taxi direkt ut till sitt boende. Jag skulle däremot till Shinjuku för att hämta nyckeln till mitt boende på Sakura House's kontor. Det var HELVETET att släpa väskorna dit och sen därifrån till ANDRA SIDAN TOKYO där mitt boende ligger. Men sen var det klart och done.
Jag var sjukt trött vid det laget, klockan var närmare 15 och jag hade inte ätit sen typ 5 och bara sovit på flyget (inte ultimat sömn, även om jag sov mycket!). Mitt rum är mysigt. Det luktar lite skumt, men jag har vädrat nu så det luktar bättre. Det är väldigt old school japanese, och allt är rangligt och slitet, men det är rätt cute på sitt sätt. Satte upp datorn det första jag gjorde och fick igång internet, dammsög litegrann, sen insåg jag att datorn snart hade slut på batterier, så jag gick och hämtade sladd och adapter för att plugga in den i väggen. MEN DET GICK INTE. Jag testade på hundra sätt men inget funkade, så jag fick PANIK och stängde av datorn, gick världens stresspromenad och köpte cola och skumma nudlar jag inte kokat än.
När jag kom hem gjorde jag annat ett tag för att distrahera mig från problemet. Sen loggade jag snabbt in på msn för att snacka med petter om att ses dagen efter (jag ville främst köpa en laddningssladd till min dator med japansk kontakt) och då sa han "Har du vridit på adaptern? Så att den pekar på vilken av alla uttag du ska använda?"... och det hade jag ju inte... så när jag väl gjort det funkade det ju. Där försvann tre timmar på en massa ångest, ungefär.
Träffade Petter och Niko (som också ska gå på skolan med oss) imorse för att försöka hitta till skolan från Kinshicho station, som är närmast den. Det gick smidigt. Jag tror inte jag minns hur man gick dock... :(
Vi gick och käkade på ett ställe inte långt därifrån sen, jag åt nåt som hette Miso Ramen och smakade alright. Nudlarna var goda, men det var så mycket skumma grönsaker och grejer, och portionen var HUGE. Gick sen längs en stor väg tills vi plötsligt var rätt nära Akihabara, så vi fortsatte bara gå och till slut kom vi fram. AKIHABARA. OMFG SÄGER JAG BARA. Jag är så såld! Det var fabulous, med hundra blinkande skyltar och helt hysterisk musik! Vi gick in i ett gigantiskt hus med 9 våningar elektronik och dylikt. Det var helt sjukt! Där inne levde det om som fan och det var färger och banners och displayer och ljud och lampor ÖVERALLT. Helt SJUKT!!!!!!
Vi var rätt färdiga efter att ha varit där inne i några timmar, så vi gick bara förbi alla andra amazing affärer. Men det var lika högljutt utanför dom, och lika mycket lampor och ljus. Seriöst, flera affärer har liksom mikrofoner som skriker ut information och "VÄLKOMMEN VÄLKOMMEN" och vid ingången till en stor galleria stod en kille i kostym och rappade info om affärerna. Jag menar. SÅNT HÄR FINNS INTE UTANFÖR JAPAN. Det är som att de inte fattar någon sorts marknadsföring som inte handlar om SHOVE IT IN THE CUSTOMER'S FACES, THEN THEY'LL BUY.
Efter det drog vi oss hemåt efter att ha suttit på Starbucks ett tag, klockan 20 stänger de flesta butikerna liksom och klockan var några minuter över. Jag skiljdes från pojkarna som skulle ta andra lines från Akihabara och satte mig på min metro. Det var så sjukt trångt, är tydligen rusch kring åtta, så jag fick stå packad som en sardin hela vägen hem. Väl framme i mitt område Kameari tog jag en tur på centrum innan jag gick hem och gick in i en galleria som hade öppet till 22 och sålde mängder av scrunchies och fula conversekopior. Jag älskade den!
Usch, det finns för mycket att skriva, men jag är trött igen och har huvudvärk och vill mest sova. Ska lägga in bilder på datorn och uppdatera bilddagboken också, hade jag tänkt. Fattar inte hur man hinner med allt sånt här, klockan är redan tolv! D:
SORRY FÖR MYCKET TEXT OCH INNEHÅLL OCH KRÅNGLIGT FORMULERAT. Jag ska försöka ge mer intressant information senare, jag skyller på jetlag och huvudvärk ;D
Det var enklare än jag trodde att ta sig in i Japan. När vi var på Japanska ambassaden i Sthlm sa killen i kassan en massa om hur strikta de är och om alla formulär man ska fylla i och allt möjligt, vilket gjorde mig nervös. Men det gick smidigt. Fick ställa oss i en lång kö för immigration och visa pass och fingeravtryck. Sen var det över.
Vi tog en buss från Narita Airport till Tokyo Station och där skildes jag och Petter åt, utan möjlighet att kontakta varandra eftersom min mobil inte funkar i nipponland även om hans gör det. Han hade problem med sitt boende, för killen han skulle få tag på svarade inte på mobilen, så han skulle ta en taxi direkt ut till sitt boende. Jag skulle däremot till Shinjuku för att hämta nyckeln till mitt boende på Sakura House's kontor. Det var HELVETET att släpa väskorna dit och sen därifrån till ANDRA SIDAN TOKYO där mitt boende ligger. Men sen var det klart och done.
Jag var sjukt trött vid det laget, klockan var närmare 15 och jag hade inte ätit sen typ 5 och bara sovit på flyget (inte ultimat sömn, även om jag sov mycket!). Mitt rum är mysigt. Det luktar lite skumt, men jag har vädrat nu så det luktar bättre. Det är väldigt old school japanese, och allt är rangligt och slitet, men det är rätt cute på sitt sätt. Satte upp datorn det första jag gjorde och fick igång internet, dammsög litegrann, sen insåg jag att datorn snart hade slut på batterier, så jag gick och hämtade sladd och adapter för att plugga in den i väggen. MEN DET GICK INTE. Jag testade på hundra sätt men inget funkade, så jag fick PANIK och stängde av datorn, gick världens stresspromenad och köpte cola och skumma nudlar jag inte kokat än.
När jag kom hem gjorde jag annat ett tag för att distrahera mig från problemet. Sen loggade jag snabbt in på msn för att snacka med petter om att ses dagen efter (jag ville främst köpa en laddningssladd till min dator med japansk kontakt) och då sa han "Har du vridit på adaptern? Så att den pekar på vilken av alla uttag du ska använda?"... och det hade jag ju inte... så när jag väl gjort det funkade det ju. Där försvann tre timmar på en massa ångest, ungefär.
Träffade Petter och Niko (som också ska gå på skolan med oss) imorse för att försöka hitta till skolan från Kinshicho station, som är närmast den. Det gick smidigt. Jag tror inte jag minns hur man gick dock... :(
Vi gick och käkade på ett ställe inte långt därifrån sen, jag åt nåt som hette Miso Ramen och smakade alright. Nudlarna var goda, men det var så mycket skumma grönsaker och grejer, och portionen var HUGE. Gick sen längs en stor väg tills vi plötsligt var rätt nära Akihabara, så vi fortsatte bara gå och till slut kom vi fram. AKIHABARA. OMFG SÄGER JAG BARA. Jag är så såld! Det var fabulous, med hundra blinkande skyltar och helt hysterisk musik! Vi gick in i ett gigantiskt hus med 9 våningar elektronik och dylikt. Det var helt sjukt! Där inne levde det om som fan och det var färger och banners och displayer och ljud och lampor ÖVERALLT. Helt SJUKT!!!!!!
Vi var rätt färdiga efter att ha varit där inne i några timmar, så vi gick bara förbi alla andra amazing affärer. Men det var lika högljutt utanför dom, och lika mycket lampor och ljus. Seriöst, flera affärer har liksom mikrofoner som skriker ut information och "VÄLKOMMEN VÄLKOMMEN" och vid ingången till en stor galleria stod en kille i kostym och rappade info om affärerna. Jag menar. SÅNT HÄR FINNS INTE UTANFÖR JAPAN. Det är som att de inte fattar någon sorts marknadsföring som inte handlar om SHOVE IT IN THE CUSTOMER'S FACES, THEN THEY'LL BUY.
Efter det drog vi oss hemåt efter att ha suttit på Starbucks ett tag, klockan 20 stänger de flesta butikerna liksom och klockan var några minuter över. Jag skiljdes från pojkarna som skulle ta andra lines från Akihabara och satte mig på min metro. Det var så sjukt trångt, är tydligen rusch kring åtta, så jag fick stå packad som en sardin hela vägen hem. Väl framme i mitt område Kameari tog jag en tur på centrum innan jag gick hem och gick in i en galleria som hade öppet till 22 och sålde mängder av scrunchies och fula conversekopior. Jag älskade den!
Usch, det finns för mycket att skriva, men jag är trött igen och har huvudvärk och vill mest sova. Ska lägga in bilder på datorn och uppdatera bilddagboken också, hade jag tänkt. Fattar inte hur man hinner med allt sånt här, klockan är redan tolv! D:
SORRY FÖR MYCKET TEXT OCH INNEHÅLL OCH KRÅNGLIGT FORMULERAT. Jag ska försöka ge mer intressant information senare, jag skyller på jetlag och huvudvärk ;D
Wienersheisse.
Wiens flygplats är inte min favoritplats i världen. Vi har suttit här i typ tre timmar, trötta och med dålig uppkoppling som laddar varje sida i tio minuter, och nu ser jag faktiskt fram emot att få sätta mig på flyget mot Tokyo. Trots att det tar 11h nonstop.
Vi hade en fantastisk plan om att vända dygnet redan nu, så vi sov inget natten till idag (minus powernaps på Arlandas golv) och så ska vi bara sova på flygen. Klockan 01:00 är vi framme i Tokyo, svensk tid. Då är klockan 08:00 där. Och då ska vi ta oss runt hela jävla staden för att hitta till guesthousekontor och boenden och jag tror jag kommer däcka på min futon direkt jag hittat hem till mig.
De har världens sämsta musik på den här flygplatsen, sen vi kom har de bara spelat den värsta skitens SKIT. Bon Jovi, Guns'n Roses och fucking RUNAWAY TRAIN. Jag tror jag avlider.
Och det enda som finns att äta är konstiga salamimackor och apelsinstrudel.
Sa jag att jag har skavsår hela mina fötter efter mina Martens? Dom är snyggast någonsin, men varför måste dom vara en storlek för små så jag river upp hela hälarna? Jag går mest runt på flygplatsen med sockar och skorna i händerna.
Jag hoppas flygplansmaten är episk för jag är HUNGRIG.
Nu har jag whineat klart ♥
JAG TAGGAR TOKYO.
Vi hade en fantastisk plan om att vända dygnet redan nu, så vi sov inget natten till idag (minus powernaps på Arlandas golv) och så ska vi bara sova på flygen. Klockan 01:00 är vi framme i Tokyo, svensk tid. Då är klockan 08:00 där. Och då ska vi ta oss runt hela jävla staden för att hitta till guesthousekontor och boenden och jag tror jag kommer däcka på min futon direkt jag hittat hem till mig.
De har världens sämsta musik på den här flygplatsen, sen vi kom har de bara spelat den värsta skitens SKIT. Bon Jovi, Guns'n Roses och fucking RUNAWAY TRAIN. Jag tror jag avlider.
Och det enda som finns att äta är konstiga salamimackor och apelsinstrudel.
Sa jag att jag har skavsår hela mina fötter efter mina Martens? Dom är snyggast någonsin, men varför måste dom vara en storlek för små så jag river upp hela hälarna? Jag går mest runt på flygplatsen med sockar och skorna i händerna.
Jag hoppas flygplansmaten är episk för jag är HUNGRIG.
Nu har jag whineat klart ♥
JAG TAGGAR TOKYO.
Så jävla onödigt.
Jag har en tendens att alltid oroa mig i onödan över grejer. Typ att missa bussen fastän det är 20 minuter kvar tills jag måste gå hemifrån. Eller att jag ska ha glömt något hemma när jag packar för en helg i Stockholm (föreställ er den ångest jag kommer ha när jag ska packa klart till Japan!).
Alla viktiga papper stressar mig dessutom så sjukt mycket. Så alla förberedningspapper till Japan har tagit mig hundra år att skicka in för att jag först skjuter upp det, sen får ångest över att jag inte skickat in det och sen får ångest över att jag inte förstår vad fan jag ska svara på frågorna (för att jag stressat upp mig så mycket över papperet i sig att jag blir skraj för alla svåra ord och fält där jag KANSKE ska fylla i något annat än det jag tror), så då skjuter jag upp det igen!
Iaf så blev det precis samma grej nu med visumansökan till japanska ambassaden. Det står i något mail vi fått att de behöver åtta dagar på sig att fixa visumet om jag skickar det med post, så det hakade jag självklart upp mig på, och jag skickade det i måndags och måste hämta ut det i Sthlm senast nästa fredag. Och det är nio dagar. Så jag blev SÅKLART sjukt stressad, för tänk om något var fel med min ansökan så den tog längre tid och tänk om det var "minst åtta dagar" och de egentligen behöver tolv och tänk om det tar så lång tid att posta ansökan att de inte hinner och TÄNK OM JAG STÅR DÄR PÅ MÅNDAG PÅ ARLANDA UTAN MITT VISUM VADFAN GÖR JAG DÅ WHINE WHINE WHINE!!?!?!?!??!?!?!?
.
.
.
De ringde nu från Japanska ambassaden och undrade över en sak jag skrivit och berättade att de är "klara med visumet typ imorrn, jaha du hämtar ut det nästa vecka? Det går alldeles utmärkt :)".
SUCK. Varför har jag oroat mig över det där i typ en vecka, seriöst?
Alla viktiga papper stressar mig dessutom så sjukt mycket. Så alla förberedningspapper till Japan har tagit mig hundra år att skicka in för att jag först skjuter upp det, sen får ångest över att jag inte skickat in det och sen får ångest över att jag inte förstår vad fan jag ska svara på frågorna (för att jag stressat upp mig så mycket över papperet i sig att jag blir skraj för alla svåra ord och fält där jag KANSKE ska fylla i något annat än det jag tror), så då skjuter jag upp det igen!
Iaf så blev det precis samma grej nu med visumansökan till japanska ambassaden. Det står i något mail vi fått att de behöver åtta dagar på sig att fixa visumet om jag skickar det med post, så det hakade jag självklart upp mig på, och jag skickade det i måndags och måste hämta ut det i Sthlm senast nästa fredag. Och det är nio dagar. Så jag blev SÅKLART sjukt stressad, för tänk om något var fel med min ansökan så den tog längre tid och tänk om det var "minst åtta dagar" och de egentligen behöver tolv och tänk om det tar så lång tid att posta ansökan att de inte hinner och TÄNK OM JAG STÅR DÄR PÅ MÅNDAG PÅ ARLANDA UTAN MITT VISUM VADFAN GÖR JAG DÅ WHINE WHINE WHINE!!?!?!?!??!?!?!?
.
.
.
De ringde nu från Japanska ambassaden och undrade över en sak jag skrivit och berättade att de är "klara med visumet typ imorrn, jaha du hämtar ut det nästa vecka? Det går alldeles utmärkt :)".
SUCK. Varför har jag oroat mig över det där i typ en vecka, seriöst?
Innan jag glömmer!
TO MY CLOSEST ONES (som fortfarande bor i Umeå, dårå);
Ni vet den där avskedsfesten vi ska ha hemma hos Sara när hon ska vara Gordon Ramsay och laga amazing mat med loads of CHEEEEEEEESE och vi ska dricka vin och bara ha det JÄVLIGT trevligt innan vi drar till landet där varken ni eller ost (inte god ost iaf, säger mina fördomar) finns? Jag tänkte ge lite mer info än den ni redan fått. Jag lovar att jag kommer go nuts imorgon och smsa er details också, men bättre för mycket info än för lite, aight?
WHERE?;
Saras place. Eh. Ni kan väl kolla om ni har tillgång till bilar eller kan få skjuts, för det ligger way ute i bushen och bussar går inte? :'D Vi kan planera det senare, jag skjuter upp sånt där drygt som planering! Det finns möjlighet att slagga på soffor och madrasser och mattor om ni inte tar er hem på lördagkväll. Jag varnar för att det kan bli trångt och ont om bra sovplatser dock ;D
WHEN?;
Lördagen den 19:e september. Runt klockan 17:00.
WHAT ELSE?;
Är ni med på att betala typ 100spänn för mat och vin och dylikt var? Då kan Sara och eventuellt jag (snälla, skratta inte) stå för matlagningen och allt annat (vi lägger såklart också pengar!), men annars blir det lite för dyrt att fixa ingredienser till så mycket människor! Annars var det inget mer! :D
SEE YOU THERE ♥
Ni vet den där avskedsfesten vi ska ha hemma hos Sara när hon ska vara Gordon Ramsay och laga amazing mat med loads of CHEEEEEEEESE och vi ska dricka vin och bara ha det JÄVLIGT trevligt innan vi drar till landet där varken ni eller ost (inte god ost iaf, säger mina fördomar) finns? Jag tänkte ge lite mer info än den ni redan fått. Jag lovar att jag kommer go nuts imorgon och smsa er details också, men bättre för mycket info än för lite, aight?
WHERE?;
Saras place. Eh. Ni kan väl kolla om ni har tillgång till bilar eller kan få skjuts, för det ligger way ute i bushen och bussar går inte? :'D Vi kan planera det senare, jag skjuter upp sånt där drygt som planering! Det finns möjlighet att slagga på soffor och madrasser och mattor om ni inte tar er hem på lördagkväll. Jag varnar för att det kan bli trångt och ont om bra sovplatser dock ;D
WHEN?;
Lördagen den 19:e september. Runt klockan 17:00.
WHAT ELSE?;
Är ni med på att betala typ 100spänn för mat och vin och dylikt var? Då kan Sara och eventuellt jag (snälla, skratta inte) stå för matlagningen och allt annat (vi lägger såklart också pengar!), men annars blir det lite för dyrt att fixa ingredienser till så mycket människor! Annars var det inget mer! :D
SEE YOU THERE ♥
ALRIGHT.
OKEJ, BLOGGEN ÄR UP AND RUNNING.
Nu är bara frågan om jag kommer uppdatera den så ofta som jag hoppas. Jag vet ju hur bra jag är på att vara aktiv på alla andra sidor på internet. Host host harkel, osv.
Nästan två veckor kvar tills jag och Petter drar till solens rike. Jag har gått igenom de flesta av bearbetningsfaserna, typ ångest och ångest och ångest och sen lite pepp och sen en hel del ångest. Nu när jag har skickat in alla papper och fixat alla förberedelser känner jag mig iaf rätt lugn. Fast packat har jag ju knappt börjat med, och jag har inte städat ur rummet klart, och jag har inte börjat säga hejdå till alla mina finaste bästa svenskar, så jag har ju faktiskt det värsta kvar... D:
Nästa onsdag (den 23e) åker vi till huvudstaden. Då ska vi träffa hänga med en massa folk och göra avsked och försöka ha lite roligt också. Vi får se hur det går - jag tror liksom att jag kommer vara rätt apatisk och möjligen gråta ungefär alla vakna timmar :)
Jag har sorterat ut alla kläder jag ska ta med mig, med lite hjälp av min coach som blev less på mitt gnäll över att jag INTE gjorde det. I admit, jag är rätt bra på att gnälla. Packade ner allt i min resväska och har inte vågat väga den för att jag var rädd den skulle väga mer än planets maxvikt på 20kg. Chocken jag fick när den inte ens vägde 12kg, och då är halva min garderob nertryckt :D
Jag vet typ inte ens vad mer man ska packa än kläder. Kläder och plattång och hårfön och smink och pass och plånbok... På språresebyråns hemsida står det att man ska packa med block och penna, men det kan jag väl köpa där för NOG FAN HAR DE BLOCK OCH PENNOR I TOKYO? Snacka om waste of space i väskan.
OKEJ, bloggar och jag går inte riktigt ihop för jag kan inte sluta skriva när jag väl börjar, och sammanhang är tydligen överskattat, men nu ska jag läsa ut sista Harry Potter och gråta en skvätt över det lama slutet, IGEN, och lyssna på lite Antony & the Johnsons <3
OVER AND OUT
Nu är bara frågan om jag kommer uppdatera den så ofta som jag hoppas. Jag vet ju hur bra jag är på att vara aktiv på alla andra sidor på internet. Host host harkel, osv.
Nästan två veckor kvar tills jag och Petter drar till solens rike. Jag har gått igenom de flesta av bearbetningsfaserna, typ ångest och ångest och ångest och sen lite pepp och sen en hel del ångest. Nu när jag har skickat in alla papper och fixat alla förberedelser känner jag mig iaf rätt lugn. Fast packat har jag ju knappt börjat med, och jag har inte städat ur rummet klart, och jag har inte börjat säga hejdå till alla mina finaste bästa svenskar, så jag har ju faktiskt det värsta kvar... D:
Nästa onsdag (den 23e) åker vi till huvudstaden. Då ska vi träffa hänga med en massa folk och göra avsked och försöka ha lite roligt också. Vi får se hur det går - jag tror liksom att jag kommer vara rätt apatisk och möjligen gråta ungefär alla vakna timmar :)
Jag har sorterat ut alla kläder jag ska ta med mig, med lite hjälp av min coach som blev less på mitt gnäll över att jag INTE gjorde det. I admit, jag är rätt bra på att gnälla. Packade ner allt i min resväska och har inte vågat väga den för att jag var rädd den skulle väga mer än planets maxvikt på 20kg. Chocken jag fick när den inte ens vägde 12kg, och då är halva min garderob nertryckt :D
Jag vet typ inte ens vad mer man ska packa än kläder. Kläder och plattång och hårfön och smink och pass och plånbok... På språresebyråns hemsida står det att man ska packa med block och penna, men det kan jag väl köpa där för NOG FAN HAR DE BLOCK OCH PENNOR I TOKYO? Snacka om waste of space i väskan.
OKEJ, bloggar och jag går inte riktigt ihop för jag kan inte sluta skriva när jag väl börjar, och sammanhang är tydligen överskattat, men nu ska jag läsa ut sista Harry Potter och gråta en skvätt över det lama slutet, IGEN, och lyssna på lite Antony & the Johnsons <3
OVER AND OUT
